Someone left a broken piano outside of a construction place near my school. Ah, why didn't they give it to me. So beautiful, even with all the graffiti.
I decided to change my oxfords a bit. They are from DinSko's last year collection, but I believe they can be both even now. I used the regular present satin band (you can buy it for like 20 kr), burned its ends, so they don't loose threads and fall apart, and put them instead of the shoelaces.
When you ask me about feminism, it is not the western picture I see. I don't think about not shaving my underarms or about wearing certain type of clothes. I don't mean to offend anyone who does their small contributions in such a way. As long as you do something it is worth something in my opinion. What strikes me sometimes is how the western world ignores the big issues. The issues I ignore on daily basis, such as rape, isolation,inability of expression.
It seems to me that here in the west we focus on the details. On particles. If we have the means to show and to inform, to set an example. Is the right way to do it by not shaving ourselves.
Still, I am not in place to say much. My contributions have not been large. But I have won some personal battles. I came from a more patriarchal country and set my self free. Isn't it time for us to give the wings to those who cannot fly?
Here is one beutiful and inspirational speach by Isabel Alliende that talks of true passion, of will and feminism. Please do tell me what you think.
In my pathetic Swenglish
Om ni frågar mig om feminsim, det är inte den västerländska bilden jag ser. Jag tanker inte om att inte raka mina armhålor eller om att bära viss typ av kläder. Jag menar inte att förolämpa någon som gör sina små bidrag på ett sådant sätt. Så länge du gör något är det värt någonting.
Vad som slår mig ibland är hur västvärlden ignorerar de stora frågorna. De frågor jag ignorerar dagligen,såsom våldtäkt, isolering, oförmåga att uttrycka sig.
Det verkar att här i väst vårt fokus ligger på detaljerna. På partiklarna. Om vi har möjlighet att visa och informera, föregå med gott exempel varför ignorerar vi det. Är rätt väg att göra det genom att inte raka vara armhålor?
Ändå får jag inte att säga så mycket. Mina bidrag har inte varit stora. Men jag har vunnit några personliga strider. Jag kom från en patriarkalisk land och blev fri. Är det inte dags för oss att ge vingar åt dem som inte kan flyga?
Här är en vacker inspirerande tal av Isabel Alliende om passion, vilja och feminsm. Snalla berätta vad du tycker.
Om ni frågar mig om feminism, det är inte den västerländska bilden jag ser. Jag tanker inte om att inte raka mina armhålor eller om att bära viss typ av kläder. Jag menar inte att förolämpa någon som gör sina små bidrag på ett sådant sätt. Så länge du gör något är det värt någonting. Vad som slår mig ibland är hur västvärlden ignorerar de stora frågorna. De frågor jag ignorerar dagligen,såsom våldtäkt, isolering, oförmåga att uttrycka sig.Det verkar att här i väst vårt fokus ligger på detaljerna. På partiklarna. Om vi har möjlighet att visa och informera och föregå med gott exempel varför ignorerar vi det. Är rätt väg att göra det genom att inte raka vara armhålor?
Ändå får jag inte att säga så mycket. Mina bidrag har inte varit stora. Men jag har vunnit några personliga strider. Jag kom från en patriarkalisk land och blev fri. Är det inte dags för oss att ge vingar åt dem som inte kan flyga?
Här är en vacker inspirerande tal av Isabel Alliende om passion, vilja och feminism. Snälla berätta vad du tycker.
When I was around 3 years old my granparents took their house in Serbia. I spent many summers their and it represents a wonderful part of my childhood. My granparetns now spend most of their year there and every summer I visit it. The town itself is very small. It is also a famous spa build during the time of the Yugoslavian Kingdom. Here are some photos from the last summer.
Mitt namn är Jasmina och jag är 19 år gammal. Jag älskar skor, katter, te, dvärgkaniner, mode och resor. Ursprungligen kommer jag från Bosnien. Jag har bott i Göteborg tidigare och nu studerar jag internationella relationer i Malmö. Mestadels skriver jag om mode, vad jag tycker är inspirerande och vad som gör mig glad. Jag förstår svenska om någon undrar, men oftast skriver jag på engelska.
Hoppas du gillar bloggen och vill besöka igen. Buzz me, vettja!